Arwen kom till oss i april 2004 efter att jag under en längre tid funderat på att skaffa mig en tik efter goda linjer.

Under hösten 2003 hade jag börjat fundera på från vilka linjer jag skulle vilja införskaffa en blivande stamtik. En förutsättning för mig var att dessa linjer dels skulle vara väl meriterade i flera led - även sidledes - och dels att de skulle komplettera Meiles linjer på ett bra sätt både mentalt och exteriört.

När jag fick veta att Cathrine på Rivendells skulle ha sin första kull med kombinationen Lilla Enebys Leonardo och Lilla Enebys Quiz så blev jag genast intresserad, eftersom det kunde bli en kull som motsvarade mina förväntningar avseende benstomme, byggnad, och ett bra temperament. Inte nog med att Leo själv var en av de mest meriterade pinschrarna i Sverige - och med många fina valpar efter sig - utan dessutom var Leos far Ruuti ju frisk och fräsch högt upp i åldern, och Leos kullsyskon Lucky, Laser, Lotus, Laiza, Leja, m.fl. var också väl meriterade och med fina avkommor i sin tur. Den tilltänkta kullens mor Quiz å sin sida var ju även hon dels väl meriterad själv - och hade redan en kull fina valpar efter sig - och dels var hennes kullbror Qing Mickey Mouse också väl meriterad, liksom hennes mor Maia, som dessutom var kullsyster till Machiavelli och Mad-Ghibli. Allt tydde därmed på en lovande kull.

Det blev åtta valpar i kullen - fem hanar och tre tikar - och jag kom överens med Cathrine på Rivendells om att samäga en av tikarna som vi sedan skulle kunna ta en kull var efter. Vi valde gemensamt ut en av tikarna, och lilla Arwen blev den som fick flytta hem till oss.

Tanken var från början att Arwen skulle placeras ut på foder, men eftersom den tilltänkta fodervärden lämnade återbud i sista stund så fick hon flytta hem till oss istället. Hos mig fanns då Meile och Pippi, och även om de betraktade den lilla röda (!) nykomlingen med viss tveksamhet så får man nog ändå säga att hon blev väl emottagen. De lät henne dela deras biabäddar och leksaker redan från början, och särskilt Pippi tog henne under sina vingars skugga.

Lilla Arwen visade sig vara en mysig liten tjej - väldigt kelsjuk och förtjust i att ligga och gosa så tätt intill det bara gick att komma. Dock var hon en riktig busfia samtidigt, och ett av hennes absoluta favoritbus var att hämta strumpor eller underkläder i tvättkorgen och tugga sönder dem i ett obevakat ögonblick...så ja, förrådet av strumpor och underkläder minskade ju en hel del den första tiden.

Nya kandidater till att vara fodervärdar saknades inte, utan flera var intresserade av att ta hand om lilla söta Arwen, men varje gång vi funderade på att placera ut henne så var det någonting som inte stämde, och det gjorde att hon fick vara kvar hos oss. Mina föräldrar var ofta hundvakter åt Meile och Arwen under den tiden, och blev också väldigt förtjusta i den pigga lilla rödmyran. Så när det blev dags för Arwens första löp i september 2004, erbjöd sig mina föräldrar att vara hundvakter åt henne under löpet för att det inte skulle bli för jobbigt för Meile.

Och det löpet tog visst aldrig slut - för Arwen blev kvar hos mina föräldrar efter det, och när ytterligare några månader gått så fick de bli hennes fodervärdar "på riktigt" med avtal och allt. Och nu är hon deras ögonsten!

Men tiden i början var nog ganska jobbig för dem - för precis som jag redan hade märkt var Arwen såväl uppfinningsrik som smart och företagsam, och hon hittade på många hyss innan mina föräldrar upptäckte hur de skulle förebygga hennes idéer. Ett exempel på en följetong var garderoben i hallen, där Arwen älskade att ta sig in och riva ner alla jackor från galgarna för att kunna leta igenom fickorna efter godis...min far funderade ständigt ut nya lösningar för att hindra henne från att ta sig in, men Arwen klurade ut knepet varje gång ända tills min far kilade fast dörren med rejäla kilar som hon inte kunde nå att dra bort - då var hon äntligen förhindrad att ta sig in. Hon blev också snabbt duktig på att stjäla obevakade ostmackor när tillfälle gavs, och hoppade gärna upp på köksbordet och inspekterade om där fanns något ätbart när ingen annan var hemma.

Arwens första kull blev precis som planerat med Meile i augusti 2006 när hon var 2½ år, och det blev fem tikar och en hane. Arwen visade sig vara en utmärkt mor som pysslade och skötte om sina valpar på absolut bästa sätt. Alla valparna såg fina ut, och det visade sig att Cathrine på Rivendells var intresserad av hanvalpen, så efter att hon varit och tittat på valparna så kom vi överens om att hon skulle ta hanvalpen istället för att ta en egen kull på Arwen. Därmed har vi möjlighet att ta en kull till på Arwen så småningom, något vi gärna vill göra om vi hittar rätt hane - dels eftersom Arwens första kull har utvecklats så fint, och dels eftersom Arwen själv är en sådan trevlig tik. Hon har mognat mycket efter sin första kull, och är idag en lugn, trevlig, och social tik som tycker om såväl människor som de flesta andra hundar, och som inte heller har särskilt mycket rädslor.

Precis sådan som jag hoppades att min blivande stamtik skulle bli.