Kenzo kommer ur vår första kull efter Meile & Arwen, födda i augusti 2006.

Tanken med kullen var att kombinera Meiles mentalitet och eleganta linjer med Arwens mentalitet och goda benstomme, och man kan därför säga att kullen varit planerad sedan hösten 2003, när jag först började att fundera på att skaffa en blivande stamtik.

Kullen som föddes i augusti 2006 bestod av en svart hane, tre svarta tikar, och två röda tikar - varav Kenzo givetvis var den svarta hanen.

Redan från början såg Kenzo fin ut, och det visade sig att Cathrine på Rivendells var intresserad av honom, så efter att hon varit och tittat på valparna så kom vi överens om att hon skulle ta honom istället för att ta en egen kull på Arwen, vilket vi hade avtalat tidigare. Så när Kenzo blev åtta veckor gammal så flyttade han till sin fodervärd.

Tyvärr kunde inte hans fodervärd ha honom kvar, så i slutet av april 2007 när han var nästan nio månader så flyttade han tillbaka till oss igen, eftersom Cathrine själv inte hade möjlighet att ta hand om honom just då.

Under sommaren hade vi kontakt med flera som var intresserade av att ta hand om Kenzo, men eftersom det varje gång var någonting som inte stämde så blev han kvar hos oss.

Kenzo bodde hos oss hela sommaren och hösten 2007, och hade det bara berott på oss så hade han nog gärna fått stanna för gott - men tyvärr gick han och Meile inte alls bra ihop. Det gick visserligen utmärkt bra att gå på promenad med dem båda två samtidigt, och att ha dem lösa tillsammans utomhus - men inomhus var situationen ansträngd. Vi var tvungna att hålla dem under strikt uppsikt hela tiden för att de inte skulle reta sig på varandra, och till sist valde vi att sära på dem med hundgrindar inomhus.

Tyvärr råkade vi i augusti ändå ut för en incident i samband med ett besök hos mina föräldrar i Stockholm, då Kenzo fick ett litet bitsår i benet av Meile. Detta bitsår var ganska litet och såg inte alls mycket ut för världen, men blev tyvärr - trots alla försiktighetsåtgärder - ordentligt infekterat och svårläkt. Nu vidtog två jobbiga månader av olika sorters antibiotikamedicinering, daglig rengöring av såret på benet, och återkommande veterinärbesök med ständigt nya stygn och dränage. Stackars Kenzo gick konstant med tratt och bandagerat ben, men lyckades ändå på något märkligt sätt hålla humöret uppe, och var hela tiden lugn och lätthanterlig på djursjukhuset. Till sist läkte äntligen benet ihop ordentligt i oktober, men ärret kommer han nog att få ha kvar resten av livet.

Efter denna händelse bestämde vi oss för att det nog vore bäst för såväl Kenzo själv som för Meile om Kenzo kunde hitta en ny familj så snart som möjligt, och i december 2007 flyttade Kenzo till ett nytt hem där han hade varit på prov under flera helger innan flytten. Där verkade Kenzo trivas väldigt bra, och det mesta fungerade riktigt bra - men tyvärr gjorde en tråkig händelse i mitten på mars att de inte längre kunde ha honom kvar.

Så nu kommer Kenzo tillbaka till oss igen - och även om det innebär att vi denna gång låter Meile flytta till mina föräldrar för en tid för att undvika schismer dem emellan - så är Kenzo självklart välkommen tillbaka.