Rottweilern är en sällskaps- och brukshund som har urgamla anor. Dess ursprung går tillbaka till romartiden, då dess förfäder, grova hundar av molosstyp, användes som vakt- och boskapshundar, och genom studier av avbildningar vet man att bland andra kejsar Nero var en av dem som höll sig med ett stort koppel av dessa respektingivande hundar i sina palats för att skydda sig mot inkräktare av olika slag.

Än idag förekommer det en kraftig hundras av molosstyp, cane corso, som vakthund på de stora gårdarna i södra Italien, och att denna ras troligen har samma ursprung som rottweilern kan man faktiskt se, då de har några drag gemensamma.

Många av romarnas hundar följde med de romerska legionerna norrut över Alperna som boskapsdrivare och som människans beskyddare. Där romarhärarna drog fram, förde de med sig sina hundar, och längs vägen sammanträffade de med inhemska hundar och blandades upp. När de romerska legionärerna drog sig tillbaka, lämnades hundarna kvar, och gav tillsammans med de lokala hundarna upphov till nya raser. I Schweiz bidrog de till de idag populära sennenhundarna (berner sennen, grosser schweizer sennen, entlebucher sennen, och appenzeller sennen), och i Sydtyskland lade de grunden till vad som skulle bli en av de främsta raserna som finns, rottweilern.

Staden Rottweil i den sydtyska provinsen Württemberg var medelpunkten för den sydtyska boskapshandeln, och där blev hundarnas huvuduppgift att driva böndernas och slaktarnas kreaturshjordar till och från de stora marknaderna, vilka ägde rum två gånger om året. Hundarna drev boskapen längs vägarna på dagarna, och skyddade dem mot rovdjur på nätterna. Dessutom skulle hundarna på vägen försvara boskapsägarna och deras pengar från  kringströvande rövare, och det var inte ovanligt att slaktarna för att skydda sina kontanter knöt små penningpåsar runt halsen på sina hundar.

Det var ett ansträngande liv för hundarna, och det var arbetsuppgifter som krävde mycket mod, vaktinstinkt, arbetsvilja, styrka, och uthållighet. Slaktarna började därför föda upp hundarna efter egenskaper och prestation, och på så sätt uppstod med tiden en framstående vakt- och boskapshund av enhetlig typ, som så småningom fick namnet "Rottweiler Metzgerhund" (metzger = slaktare).

Under medeltiden gjorde sig rottweilern också känd som jakthund på vildsvin, då det krävdes självsäkra och orädda hundar.

I slutet av 1800-talet blev det förbjudet att driva boskap längs vägarna, och istället började man frakta djuren med tåg. Rottweilern blev arbetslös, precis som dess släkting riesenschnauzern och många andra boskapshundar, och minskade därmed snabbt i antal. År 1905 fanns det tråkigt nog bara ett fåtal renrasiga rottweiler kvar, och framtiden såg mörk ut. Dock var det några uppfödare just i Rottweil som enträget fortsatte avelsarbetet, angelägna om att rädda rasen till eftervärlden, och förvissade om att dess kvalitéer en dag åter skulle komma till heders. Genom deras entusiastiska arbete bildades den första specialklubben i Heidelberg 1907. Dock följde snart raskt bildandet av ytterligare två specialklubbar, och med hela tre klubbar som hade svårt att samsas sinsemellan var det svårt att få någon enhetlig rasstandard att avla för.

När man i början av 1900-talet sökte lämpliga polishundar prövades också några av de få återstående rottweilerhundarna som en av de tilltänkta raserna. Det visade sig mycket snabbt att rottweilern var väl lämpad för polisarbete, och år 1910 godkändes rasen officiellt som polishund i Tyskland, ett yrke som den har behållit allt sedan dess.

Sedan 1924 finns det dock endast en övergripande specialklubb för rasen i Tyskland, Allgemeiner Deutscher Rottweiler Klub, och därmed är dess framtid tryggad. Den förekommer idag som uppskattad brukshund över större delen av världen, och i Sverige grundades år 1968 Avelsavdelningen för Rottweiler, numera Svenska Rottweilerklubben, för att tillvarata rasens egenskaper mentalt och exteriört.

Den första stambokförda rottweilern i Sverige var Syda vom Karlstor som importerades av brandkapten Carl Gyllenhammar, kennel Gyllis, år 1913. Året efter, 1914, kom den första hanen, Prinz von den Steinleich, och den första kullen rottweilervalpar föddes år 1916. Sedan dess har antalet registrerade valpar per år stadigt ökat, från den första sammanräkningen 1949 då endast 149 rottweiler registrerades, till förra årets sammanräkning 2007 då det registrerades 1 256 valpar, vilket gör rottweilern till den sjätte populäraste rasen i Sverige idag.

Rottweilern av idag är en respekterad brukshund med framgångar inom flera bruksgrenar. Den ska ha alla egenskaper som förknippas med en effektiv brukshund, såsom mod, nervfasthet, naturlig skärpa, uppmärksamhet, tillgänglighet och arbetsvilja. Den är också vänligt inställd till alla, både barn och vuxna, men saknar för den skull inte vaktinstinkt, och kräver dagligen flera timmar av motion och mental stimulans för att må bra.

Rottweilern är verkligen en härlig ras, fartfylld, arbetsglad, imponerande, och människovänlig. Hanterar man den rätt, och ger den vad den behöver i form av motion och mental träning, får man en suverän hundkompis i vått och torrt, som med aldrig sinande entusiasm ställer upp på det mesta som husse och matte kan tänkas hitta på. En av de bästa hundraser som finns!