Porträtt av Gere i april -02. (Foto: Hundstudion)Gere var en rottweilerhane med stark vilja, stort självförtroende, genomgående positiv inställning till livet, och enorm arbetskapacitet! Inget gjorde honom lyckligare än att få jobba hårt i spåret, sökskogen, eller på patrullstigen. Då koncentrerade han sig verkligen, laddade till max, och allt annat runtomkring blev oviktigt. Det var enormt roligt att få arbeta ihop med en sådan hund, och ibland kunde man känna att man nästan hade svårt att verkligen ge honom tillräckligt med tillfällen för att få utlopp för sin energi och arbetslust...

Porträtt av Gere i juli -02. (Foto: Happy Dogs)Vi tränade mycket ofta och gärna spår-, sök-, och bevakningsarbete tillsammans, och då hade vi båda två jätteroligt varje sekund! Dessutom simtränade han regelbundet för kondition och styrka i en hundsimbassäng, något som gjorde honom väldigt lycklig och matte väldigt blöt. Alla aktiviteter av alla de slag bemötte han ständigt med  samma glädje, vilket gjorde att det alltid kändes roligt att låta honom pröva nya saker.

Något som till vår stora glädje heller aldrig sviktade var hans stora förtjusning i människor. Han var öppen, tillgänglig, och kontakttagande, även inför främmande, och dessutom enormt kelsjuk. Flera var de tävlingar, särskilt i början av vår "karriär", då all kontakt genast släpptes med matte för att istället koncentreras på  domare och tävlingsledare...de var ju säkert där för att leka med honom! I dessa lägen var det lätt att svära över sin "översociala" hund, men så snart förtrytelsen lagt sig så insåg man snabbt att det var bra mycket trevligare att ha det så, än att ha problem åt andra hållet...

Sa du nå´t? Gere i Mörby-skogen våren -01.Sammantaget var Gere en glad och fartfylld buse som ställde upp på det mesta, och som satsade till 120 % på allt han gjorde, såväl bruksarbete som kelstunder i soffan. Han älskade folk, mjuka pipleksaker, bollar i olika storlekar, att bada mycket och länge, och så självklart gravlax, märgben, och torkade grisöron. Kort och gott en positiv, ärlig, och bekymmerslös rottis med mycket vilja och ett stort självförtroende.

När Gere till vår stora sorg gick bort alltför tidigt i september -02, lämnade han efter sig en enorm saknad och ett tomrum som aldrig kommer att kunna fyllas. Ett tomrum efter en härlig rottiskompis som för alltid fann en plats i våra hjärtan.

 

Vad hände med Gere?