Pippi var en glad och pigg rottweilertik som blev nästan tolv år. Hon kom till oss sent i livet, och bodde med oss sedan 19:e augusti -03, strax innan hon fyllde åtta år. Hon var en mycket glad och pigg tik för sina år, och ingen som träffade henne kunde föreställa sig att hon faktiskt var så till åren kommen som stamtavlans födelseår sa, utan alla gissade på minst fyra år yngre, ibland mer. Det enda som avslöjade henne var den så småningom alltmer gråa nosen...

Hon var också väldigt lik Gere, både i uttryck och i sättet, och ibland kunde man nästan tro att hon var Gere i tikversion...något som naturligtvis förklarades av deras nära släktskap.

Pippi på hundtjänst sommaren -06.Pippi var alltid full av lek och bus, och precis som de flesta andra rottweilers så älskade hon gamla fotbollar och dragkampstrossar. Hon lekte mycket och gärna - både med folk och med andra hundar - men även själv, och vi har skrattat gott åt henne många gånger när vi sett hur hon kastat omkring föremål hon lekt med, eller hur hon lagt sig och rullat på rygg och lekmorrat med en tross i munnen. Hon och Meile lekte och stojade hela dagarna, och det var otroligt roligt att se dem busa med varandra.

Hon var också mycket kelsjuk, och alla som träffade henne blev väldigt förtjusta i henne, eftersom hon var så social och tillgänglig, och gärna umgicks nära och kärvänligt med var och en som kunde tänka sig att klia henne en liten stund.

Ville man ha en pratstund så gick det också bra, för Pippi pratade en hel del om ditt & datt (oftast mat dock), och hade mycket åsikter om det mesta.

Pippi mars -06.Pippi var utbildad tjänstehund i bevakning i hemvvarnet (precis som Gere var), och det var hon redan när jag tog hem henne. Förhoppningen var att jag skulle kunna jobba med henne på övningar och träningar fram tills dess nästa (tänkta) lilla rottisvalp blev utbildad tjänstehund, förväntningar som Pippi infriade med god marginal genom att visa sig vara väldigt duktig. Vi tränade mycket spår och bevakning ihop, och trots att hon blev nästan tolv år var Pippi aktiv in i det sista - hon visade ofta att gammal var äldst och var still going strong på våra övningar. Hon var alltid pigg, framåt, och arbetsvillig till tusen, vilket gjorde att hon trots sina år aldrig blev helt pensionerad som tjänstehund, utan hon fortsatte att göra ett riktigt bra jobb på alla olika övningar - själv helt obekymrad om sin allt gråare nos.