För alla raser som har MH-beskrivna individer så finns det utarbetade spindeldiagram, s.k. rasprofiler, vilka tydligt visar hur rasgenomsnittet vid de olika momenten ser ut. Och detta kan ge anledning till eftertanke... Är t.ex. rädslereaktionerna genomsnittligt höga i en ras, med lågt genomsnitt på avreaktion, så kan det vara ett tydligt tecken på att rädslor är något man bör ta hänsyn till i sitt avelsarbete.

En rasprofil kräver att det finns en stor andel MH-beskrivna hundar i rasen, eftersom en rasprofil helt enkelt är ett genomsnitt för hur rasen är idag. Är de beskrivna individerna inom rasen få, eller enbart från vissa specifika blodslinjer, kan rasprofilen rentav bli något missvisande, eftersom dess utformning enbart styrs av vilka individer som beskrivits.

Rasprofilerna av de olika MH-beskrivna raserna kan hittas hos Genetica, där Per-Erik Sundgren lagt upp de olika spindeldiagrammen som han har utarbetat.

Den gröna ring som syns i mitten av diagrammen motsvarar medelvärdet på varje enskilt moment för samtliga brukshundraser. Den oregelbundna blå fyllda figuren visar den aktuella rasens avvikelse från nämnda medelvärde på varje enskilt moment. Är den generella reaktionen inom rasen starkare/mer intensiv än medelvärdet för alla raser, blir avvikelsen positiv, och är den generella reaktionen inom rasen svagare/mindre intensiv än medelvärdet för alla raser, blir avvikelsen negativ.

Pinscher

Tittar man på det utarbetade spindeldiagrammet för pinscher (inlagt som bild nedan), som fram till 2008-03-01 bestod av 301 MH-beskrivna individer, så är det några kännetecken som framträder tydligt:

Pinschern tycks inledningsvis vara något mindre tillgänglig och kontakttagande än brukshundraserna i allmänhet, och låter sig generellt sett inte gärna hanteras av en främmande person. Att den får jämförelsevis lägre värden i de inledande kontaktmomenten får väl sägas stämma ganska väl överens med beskrivningen i den tidigare rasstandarden, där pinschern i allmänhet beskrevs som något reserverad mot främmande personer.

Pinscherns resultat i de moment som visar leklust är tyvärr något missvisande. De flesta pinschrar är livliga och lekfulla, men samarbetar/leker helst bara i någon större utsträckning med dem de känner. Eftersom majoriteten av lekinviterna under en MH-beskrivning kommer ifrån för pinschern okända personer (testledaren, samt avståndsfiguranten), så spelar rasens allmänt neutrala tillgänglighet och låga intresse för utomstående en stor roll, och de flesta pinschrar besvarar därför helt enkelt inte de lekinviter som ges av dessa personer med något större intresse, även om den i de flesta fall följer avståndfigurantens inledande förehavanden med tydlig uppmärksamhet. Dock tappar den intresset så snart avståndsfiguranten "avslöjat sig", och har sällan något intresse av att ens springa ut till denne. Därav de låga värdena på dessa moment. Avståndsfiguranten agerar dessutom på ett avstånd som ligger utanför pinscherns "aktionsradie" - dvs en människa som leker 40 meter bort är inte tillräckligt intressant för pinschern. Hade dessa moment till en större del utförts av föraren eller någon annan för pinschern redan bekant person - alternativt av främmande person på ett avstånd av c:a 20 meter - hade antagligen resultatet blivit ett annat.

Momenten som berör jakt/förföljande och jakt/gripande är intressanta vad det gäller pinscher. Generellt sett är det inte så många pinschrar som förföljer det bortflyende bytet, men vissa gör det. Av de som förföljer bytet är dock andelen gripanden i princip obefintlig, förföljandet avbryts oftast när pinschern kommit i kontakt med bytet, och generellt sett har rasen vad som kallas "bytesrespekt", dvs den stannar upp och nosar, men griper inte, och är heller inte fortsättningsvis intresserad av bytet. Mycket av detta beteende kan säkert härledas till pinscherns ursprung som råttjägare, då dess nedärvda jaktbeteende är mer katt- eller rävlikt till sin metod, dvs istället för ett förföljande och gripande, så använder sig pinschern av en metod som bygger på väntan och ett plötsligt språng, där bytet sedan grips med framtassarna, ungefär som en katt, eller en räv som jagar sork.

När det gäller aktivitetsnivån under det "händelselösa" momentet i MH-beskrivningen, så visar pinschern att den i allmänhet är en balanserad ras, dock med något högre krav på fortsatt aktivitet än brukshundraserna i genomsnitt. Trots sitt livliga temperament, så är stressnivån hos pinschern allmänt sett inte särskilt hög, även om den är konstant uppmärksam på sin omgivning, något som också får anses som eftersträvansvärt enligt rasstandarden.

När det gäller de moment som prövar hundens förmåga att avläsa en hotfull situation, så tycks pinschern allmänt sett kunna avläsa situationen ganska bra. I avståndsleken, där figuranten inte uppträder hotfullt, utan snarare inviterar till lek, så tycks heller inte pinschern allmänt sett svara med hotbeteende, utan tolkar i detta flesta fall figurantens beteende alldeles korrekt som lekinviter, varför graden av hotreaktioner på detta moment också ligger långt under genomsnittet för brukshundraserna. När det istället gäller de moment som är tänkta att fungera som dels ett plötsligt uppdykande hot (överraskningen) och dels ett långsamt närmande hot (spökena) så skiljer dessa sig åt. Förekomsten av hotbeteende avseende överraskningsmomentet är generellt sett mycket låg, och mer än något enstaka hotbeteende visar pinschern sällan. Mer frekvent är hotbeteendet vid spökena, där medelvärdet fortfarande är lägre än genomsnittet för brukshundraserna, men där pinschern allmänt sett tycks visa fler hotbeteenden än tidigare, och även kontrollerar och handlar mot båda spökena. En ras som generellt sett tycks tolka en situation väl, och som inte svarar med hot förrän den är övertygad om det hotfulla i situationen.

Rädslereaktionen hos pinscher tycks framförallt vara knuten till plötsliga ljud, dvs ljudkänslighet. Pinschern blir i allmänhet inte särskilt skrämd av det första överraskningsmomentet med den uppflygande overallen, utan den direkta rädslereaktionen ligger på samma nivå som för brukshundarna, och den kvarstående rädslan efteråt är till och med genomsnittligt lägre än medelvärdet hos brukshundraserna. Pinschern låter sig alltså allmänt sett inte påverkas särskilt mycket av en plötsligt uppdykande händelse, utan kan snabbt tolka det den ser som ofarligt. I momentet med ljudkänsligheten är istället situationen den omvända. Pinschern reagerar kraftigare än brukshundraserna på det plötsliga ljudet, och har även en något större kvarstående rädsla för ljudet efteråt. Till viss del påverkas antagligen resultaten i båda dessa moment av pinscherns reaktionssnabbhet. I det första momentet - överraskningen - hinner den snabbt reagera med att uppfatta och tolka vad den ser, vilket gör att rädslan aldrig hinner komma till uttryck innan hunden tolkat situationen, och i det andra momentet - ljudkänsligheten - reagerar den snabbt på det plötsliga ljudet, och hinner därför längre i sin flyktreaktion innan ljudet upphört, än många andra raser. Jämför med reaktionssnabbheten hos exempelvis en rottweiler eller en retriever. Även i momentet med de långsamt närmande spökena, tycks pinschern allmänt sett reagera mer än genomsnittet för brukshundraserna, men där spelar också intrycket av ett tydligt och långvarigt hot från spökena en stor roll. Tyvärr är det dock så att frekvensen av rädslor samt förmågan att hantera och bearbeta dessa rädslor verkar vara nuvarande brister hos rasen. Det gör ingenting om en hund blir rädd - bara den kan hantera, bearbeta, och övervinna rädslan på ett konstruktivt sätt.

Skillnaden i reaktion mellan ljudkänslighets-momentet och de moment som inte innehåller ljud framkommer även tydligt när man tittar på den generella nyfikenheten inom rasen, dvs hur snabbt hunden tar sig fram till det som skrämde den, och tar reda på vad det var. Vid just ljudkänslighets-momentet är det ytterligt få pinschrar som relativt snabbt går fram och undersöker vad det var som lät. Tiden för avreaktion är i de flesta fall mycket lång för rasen, och det kan generellt sett ta mycket lång tid innan hunden tar sig fram till skramlet, om den överhuvudaget gör det. När det gäller överraskningen och spökena har pinschern allmänt sett betydligt mindre problem att ta sig fram och undersöka overallen/spökena, även om de även där ligger en bit under genomsnittet för brukshundraserna. Så här visar det sig tydligt vad som idag är bristen hos rasen - oförmågan att hantera och övervinna rädslan på ett konstruktivt sätt. Ett mer självsäkert handlande där nyfikenheten får ta överhanden - framförallt avseende ljudkänsligheten, men även vid de andra rädslemomenten - skulle absolut vara att föredra, då rasstandardens önskemål är en självsäker och balanserad hund.

Pinscherns kvarstående intresse för det som skrämt den, efter att den fått undersöka orsaken till händelsen (överraskningen/ljudkänsligheten), är i allmänhet lägre än genomsnittet för brukshundraserna i allmänhet, vilket får anses som positivt. Intresset hos alla brukshundraser ligger relativt lågt efter att de har fått avreagera, och att pinschern där ligger ännu lägre, är enbart av godo. När händelsen väl passerat, är den inte särskilt intressant längre.

Tyvärr tycks skottet vara pinscherns akilleshäl, något som med säkerhet hänger samman med dess tendens att reagera med starkare rädslereaktioner på moment som berör ljudkänslighet. Förvisso har brukshundraserna (den gröna ringen) generellt sett en låg frekvens skottberördhet jämfört med andra raser, men det är ändå knappast önskvärt med en så stor skillnad mellan pinschern och brukshundarna avseende skottberördhet som diagrammet tyder på. Många pinschrar reagerar så pass starkt på skott så att de kan anses som skottberörda/-rädda (alternativt avstår helt från att prövas i skottmomentet pga misstänkt berördhet). Detta är verkligen något att ha i åtanke vid avel och miljöträning.

Sammantaget ger rasprofilen för pinscher intrycket av en ras som är vänligt inställd till sin omgivning, men ganska ointresserad av främlingar. Den tycks ha relativt lätt för att koppla av, men är ändå uppmärksam på sin omgivning. Den verkar också vara balanserad avseende hot, dvs den måste bli övertygad om det hotfulla i situationen för att själv svara med hot, och så snart hotet försvunnit, tycks den inte ha några större problem med att avreagera. Dock tycks det finnas problem med rädsla avseende ljudkänslighet, något som alltför ofta yttrar sig både vid plötsligt skrammel och vid skott, vilket ställer högre krav på avel och noggrann miljöträning. En livlig, temperamentsfull, reaktionssnabb och i de flesta avseenden balanserad ras.

Spindeldiagrammet kommer ifrån Genetica.