Alltid alert! Gere i baslägret under Hv-övning i mars -02.Eftersom Gere redan tidigt visade stor arbetsvilja, så kände jag att jag gärna ville träna honom inför något som kändes samhällsnyttigt och verklighetsnära, vilket gjorde att jag i augusti -98 anmälde Gere till ett anlagsprov för blivande bevakningshundar inom Hemvärnet.

Vi blev antagna till kursen, och började en rolig och lärorik tid med täta träningspass bestående av patrullering med ljud, vind, och spårupptag, spårning med olika typer av svårigheter, och stillastående (fast) bevakning med ljud och vind. Både jag och Gere kände snart att detta verkligen var vad vi helst av allt ville göra, och därför stod glädjen högt i tak när vi blev godkända på vårt certifikatsprov i juni -99.

Efter att vi blivit ett kontrakterat hemvärnsekipage med placering i ett kompani, så fortsatte vi träna med de andra certade ekipagen i bataljonen varannan vecka, och åkte ut på alla typer av övningar och uppdrag som kom i vår väg. Vi deltog även med stor glädje i olika katastrof-tävlingar/-övningar runt om i Sverige, alltid med samma stora behållning av nya roliga upplevelser och nyttiga erfarenheter.

Gere blev med tiden en duktig och pålitlig bevakningshund, och hans arbetsglädje på patrullstigen sviktade aldrig, hur trött han än var, och oberoende av väder och vind. Många gånger fick jag läxan "lita alltid på hunden" inpräntad i mig, när Gere visade sig ha upptäckt och markerat personer/föremål/spår, utan att jag riktigt förstått vad han varit ute efter. Men ju mer vi övade tillsammans, desto mer lärde jag mig att han allt som oftast verkligen hade rätt, och att hans markeringar alltid gick att lita på.

Att utbilda Gere till bevakningshund, och jobba med honom inom det, är det absolut bästa och roligaste jag gjort med just honom. Att få åka ut på välplanerade tillämpade övningar med sitt kompani, eller verklighetstrogna katastrofövningar som Utifall Att, BeRädd På, Prisma, m.fl., och då under fysisk och psykisk press jobba ihop med sin hund och upptäcka att man faktiskt jobbar ihop som ett team, och att man faktiskt har gemensam kapacitet att lösa sina, ibland väldigt svåra, uppgifter även under tuffa påfrestningar, det är en riktigt kick!

Det är därför till stor del Geres förtjänst att jag har valt att utbilda mig vidare inom tjänstehundsverksamheten, och att jag tycker att något av det roligaste som finns är att jobba med bevakningshundar i Hemvärnet!