Bevakningshundar utbildas idag av SBK till Hemvärnet, Flygvapnet, och Marinen. Dessa hundar är privatägda, och ägs och tränas av sina förare, för att sedan krigsplaceras på respektive förband. Gäller utbildningen Hemvärnet så utbildas hund och förare tillsammans, och krigsplaceras gemensamt på ett hemvärnskompani.

Utöver dessa hundar så grundutbildar även Försvarsmaktens Hundtjänstenhet (FHTE) själva s.k. stamhundar, dvs hundar som ägs av Försvarsmakten och som sedan blir färdigutbildade och permanent uppstallade på sina regementen.

En bevakningshunds uppgifter är att genom ljud-, vind-, eller spårmarkering tala om för soldaterna om det finns/har funnits någon fientlig verksamhet i närheten. Eftersom en vältränad bevakningshund markerar små ljud på upp till 50-150 meters avstånd, vindvittring på upp till 400-600 meters avstånd (vid gynnsamma förhållanden), och spårupptag på upp till 2-5 dygn gamla spår, är hunden ett utmärkt hjälpmedel för detta syfte.

Bevakningshunden används bl.a. vid:

Utöver ovanstående så kan bevakningshunden användas exempelvis för bevakande av militära flygplan och andra fordon vid militära uppvisningar och liknande, samt kan ibland även kallas in för att hjälpa till vid civila uppdrag, som exempelvis för att hjälpa polisen vid eftersök av försvunna personer.

Det är inte vilken hund som helst som kan bli bevakningshund. De måste uppfylla följande krav:

Hunden skall:

Något som försvaret dock INTE bryr sig om är huruvida hunden är renrasig eller inte.

Har man en hund som man tror är lämplig så anmäler man sitt intresse till sin lokala brukshundsklubb, som anordnar ett anlagsprov för se vilka hundar som kan antas till bevakningshundkurs. Under anlagsprovet så prövas:

Blir hunden (samt föraren, om det gäller hemvärnet) uttagen till att genomgå utbildning, så genomförs disponibilitetskontroll på hunden (samt föraren, om det gäller hemvärnet), för att se så att den (och föraren, om det gäller hemvärnet) inte redan är krigsplacerad(-e).

Utbildningen är c:a 8-10 månader lång, med regelbundna träningspass. Stor vikt läggs vid att man förutom träningspassen även tränar en hel del själv.

Före certifikatsprovet ska hunden ha genomfört en MH, och utbildas hunden och föraren till att bli ett hemvärnsekipage så ska de dessutom göra ett lydnadsprov (antingen på tävling eller enskilt) före själva certprovet. Dessutom ska föraren (om det gäller hemvärnet) ha genomgått en kurs som heter Totalförsvarsutbildning-Grund, en grundläggande militär utbildning, på c:a en vecka, före själva certprovet.

När det sedan är dags för certifikatsprov så prövas hunden i spårupptag från patrullstig med påföljande spårning, vind- och ljudmarkering från patrullstig, ljudmarkering från stillastående bevakning, bastjänst, samt skottfasthet.

Därefter får hunden sin titel Tjh, och är godkänd som bevakningshund!

För flygvapen- och marinhundar blir de nu krigsplacerade på ett regemente, och blir inkallade då och då till tjänstgöring på detta regemente. Dessa tjänstgöringsperioder brukar sträcka sig över några månader, och under den tiden är en värnpliktig soldat förare på hunden. Under den tid som hunden inte är på tjänstgöring bor den naturligtvis hemma hos sin ägare, som förbundit sig att upprätthålla hundens kunskaper.

För hemvärnshundar och deras förare/ägare så är det nu det aktiva livet börjar på riktigt. Ekipaget blir placerat på ett hemvärnskompani i deras närområde, och förbinder sig att öva minst 20 timmar per år tillsammans med kompaniet. Vissa av övningarna är rena vapenövningar, där man får delta utan hund, men på majoriteten av övningarna jobbar man hela tiden tillsammans med sin hund, som ett team, och det finns inte mycket som är roligare eller mer givande än denna form av samarbete mellan förare och hund!