OBS! Detta är de gamla reglerna för Korning som gällde fram till och med 2007-01-01.

Korning står ursprungligen för Avelskorning, vilket är ett mentaltest som tyskarna använts sig av i många år för att se vilka hundar som har en önskvärd mentalitet. Statens Hundskola i Sollefteå (när den fortfarande fanns) anammade testet 1966, anpassade det efter sina behov, och använde det som en utvärdering av vilka hundar som kunde lämpa sig som tjänstehundar.

I korningen ingår ett mentaltest och en exteriörbeskrivning. Dessa får genomföras vid skilda tillfällen, men båda delarna måste fullgöras för att titeln Korad ska kunna tilldelas hunden. Korningen ska genomföras efter att hunden fyllt 2 år men innan den har hunnit fylla 4 år.

Mentaltestet är en värdering ur brukshundsperspektiv, där hundens egenskaper bedöms efter en poängskala med koefficienter, för att en slutlig poängsumma ska kunna uppnås. Hundens egenskaper bedöms på en skala från +3 till -3, där det mest önskvärda belönas med +3. Det är alltså inte så, som många tror, att den mest aggressiva hunden får +3, utan den får snarare minus. Ett bra exempel är egenskapen Försvarslust, som bedöms enligt följande:

Måttlig            +3
Stor                +2
Liten               +1
Mycket stor    -1
Obetydlig        -2
Obefintlig        -3

Bevisligen är måttlig försvarslust det mest eftertraktade, och följdaktligen det som ger högst poäng, dvs +3.

Varje egenskap är sedan försedd med en viss koefficient (dvs ett tal som den erhållna poängen ska multipliceras med), och hur hög koefficient en viss egenskap har beror på hur pass betydelsefull för hundens konstitution den egenskapen anses vara. För att fortsätta prata om försvarslust så har den egenskapen koefficient 5, medan till exempel nervkonstitution har koefficient 35, så det kan skilja en del egenskaperna emellan.

Totalsummorna läggs sedan ihop, och om hunden får ihop över 100p (maxpoäng är 300p), har lägst värdetalet +1 i både tillgänglighet och nervkonstitution, har lägst -1 i skärpa, samt är skottfast, så har den ett godkänt mentaltest.

Exteriörbeskrivningen i sin tur består av ett protokoll där alla bedömningsbara detaljer står uppradade. Dessa detaljer går en domare/exteriörbeskrivare noggrant igenom punkt för punkt, och kryssar i vad som gäller för just denna hund. Får hunden ett totalt utlåtande som lägst motsvarar ett 2:a pris på utställning, så har den fått en godkänd exteriörbeskrivning.

Med ett godkänt mentaltest och en  godkänd exteriörbeskrivning så tilldelas hunden titeln Korad, vilket är en officiell titel för de raser som ansökt om detta och fått det beviljat av SBK.

Korningen har idag tre huvudsyften:

 

Vilken rasren hund som helst får genomföra en korning, om den är mellan 24-48 månaders ålder, men det är inte alla raser som kan få titeln Korad officiellt. Det är endast de raser som har ansökt hos SBK om att kunna få denna titel och har fått det beviljat, som får skriva den i stamtavlan. I dagens läge är det endast SBK's brukshundsraser, samt SSPK's schanuzer- och pinscherraser, som kan få titeln Korad officiellt.

Eftersom antalet platser vid ett mentaltest är begränsat till åtta hundar per dag, finns det en fastlagd prioriteringsordning över vilka hundar som har s.a.s. "förtur" vid ett sådant test. Detta kan tyvärr innebära att hundar som hamnar relativt långt ner i prioriteringsordningen kan få svårt att komma med på ett test.

Den absolut största anordnaren av korningar, tillika utbildare av mentaldomare, testledare och figuranter, är SBK. Deras lokalklubbar och rasklubbar anordnar ett antal korningar varje år i olika delar av landet, och när och var de anordnas kan man läsa i deras tidning Brukshunden, eller på hemsidan för SBK's Tävlingskalender.

Om det är en lokalklubb inom SBK som anordnar mentaltestet, så är prioriteringen av hundar enligt följande:

Om det är en rasklubb inom SBK som anordnar mentaltestet, så är prioriteringen av hundar enligt följande:

 

Korningens mentaltest bedöms av två mentaltestdomare gemensamt. Momenten är framtagna för att få en uppfattning om varje hunds motivation och retningströskel inom de olika funktionerna flockkänsla, jakt, undersökning, och försvar, vilka anses vara av störst intresse för användningen av en brukshund. Man kontrollerar hundens förmåga att koppla mellan retningar och handlingar, samt förmågan till koncentration och avreaktion.

Momenten är:

Hund och förare går runt de passiva åskådarna, och sedan fram till testledaren som står passiv och tyst c:a 10 meter därifrån.

Testledaren hälsar på föraren och sedan på hunden, för att se om den är tillgänglig. Därefter tar testledaren kopplet från föraren och går iväg 10 meter med hunden för att se om den godvilligt följer med och kan fungera med främmande person.

Testledaren kontrollerar ID-märkningen, för att se att hunden accepterar att bli hanterad, och går sedan tillbaka till föraren för att lämna tillbaka kopplet.

Föraren börjar vifta med en kamptrasa bakom ryggen, och ska försöka engagera hunden som är okopplad. Föraren kastar sedan iväg trossen för att hunden ska få springa efter och ta den. Om hunden tar trossen lockas hunden in, och föraren startar en liten dragkamp med hunden.

Hela proceduren upprepas sedan ytterligare en gång, fast denna gång med testledaren som lekkamrat.

Detta för att se leklust, hur hunden griper tag i föremålet, och hur aktiv hunden är i leken.

En trasa dras i ett snöre längs 10 st trissor nerkörda i marken, så att den ser ut som en bortflyende kanin eller liknande. Hunden släpps när trasan hunnit halva sträckan, och får då springa ikapp och ta fast "bytet".

Detta moment genomförs två gånger, för att pröva jaktlust, målinriktning, gripande, och motivation.

En filtövertäckt figurant startar från ett gömställe c:a 20 meter framför hunden, och flyr i zick-zack bort från hunden, med ett kort stopp på vägen, för att sedan gömma sig på nytt. Hunden släpps efter figurantens korta stopp. Så fort hunden kommit fram och tagit kontakt tar figuranten genast av sig förklädnaden.

Detta för att se om resultaten från förra momentet förändras något när bytet är större.

Minst 10-talet halvfigurer (skyttefigurer) är ordnade i ett trattformigt system på en stig eller liknande, med den bredaste änden av "tratten" mot ekipaget. Hunden och föraren placeras c:a 30 meter framför figurraden. Testledaren håller i hunden, och föraren springer iväg genom figurraden och gömmer sig på en plats efter den sista figuren. Föraren ropar på hunden innan den första figuren passerats.

När föraren är utom synhåll släpps hunden, och man vill se hur stor lust den har att återfinna föraren, hur den arbetar för att hitta föraren, och dess förmåga att lösa den konflikt som de stirrande figurerna innebär.

Samma moment som ovanstående, med den skillnaden att en figur i första raden som hittills varit liggande, nu plötsligt rycks upp via ett snöre när hunden befinner sig c:a tre meter ifrån den.

Man vill se hur hunden hanterar en redan känd situation när det dyker upp en oväntad störning med starkare konflikt.

Hund och förare flanerar längs en skogsstig. Plötsligt flyger en overall upp tre meter framför dem. Man vill se hur hunden reagerar i en överraskande situation, när den inte är engagerad i någon annan handling. Detta är ett mycket viktigt moment, eftersom det är en situation som kan hända i verkligheten, t.ex. om ett barn kommer springande runt ett hörn precis framför hunden.

Efter att hunden har "reagerat klart" på själva uppdykandet vill man se om den går fram och undersöker overallen själv eller med hjälp, och om hunden sedan, efter att ha fått undersöka overallen, fortfarande visar någon kvarstående rädsla eller intresse för den, då man passerar den nu stilla overallen upprepade gånger.

Hunden och föraren flanerar längs en annan skogsstig. Plötsligt dras en kedja längs med en korrugerad plåt inne bland några buskar (man hoppar själv till av rasslet). Man vill se hur hunden reagerar vid det plötsliga ljudet, och om den själv går fram och undersöker vad det var som lät, samt om den efter att den fått undersöka kedjan visar någon kvarvarande rädsla eller intresse när man passerar den nu tysta kedjan upprepade gånger.

En helt kåpklädd figurant ger ljud ifrån sig c:a 30 meter från ekipaget. Figuranten startar och blir synlig för hunden ungefär 20 meter ifrån den, och gör där ett tydligt kampbeteende, med uppmanande kroppsspråk. Därefter stannar figuranten och vänder bort huvudet för att ge hunden tillfälle att själv uppmana. Detta upprepas med jämna mellanrum tills figuranten är c:a 4 meter ifrån hunden. Där vänder sig figuranten om från hunden, och tar sedan omedelbart av sig klädnaden.

Figurantens uppträdande får inte kunna förväxlas med hotbeteende, varför detta är ett moment som kräver en skicklig figurant.

Man vill se hundens lust att svara emot och uppmana kampbeteenden.

En halvfigur med markerade ögon och tänder placeras på skidor eller en kälke så att den är dold c:a 15 meter från hunden. Figuren dras sedan med hjälp av ett snöre sakta mot hunden, jämnt och utan ryck. Figuren stoppas 4 meter från hunden, varefter hunden kopplas loss och får undersöka figuren. Tanken är att hundens dominans, dvs lust att bestämma över en artfrände (människa), ska komma till uttryck.

Hunden och föraren står i en glänta. Ungefär 20 meter in i skogen står två lakansövertäckta figurer, en snett till höger, och en snett till vänster, med 25 meter emellan sig. Dessa börjar långsamt, långsamt röra sig mot hunden och föraren växelvis 3 meter i taget, dvs när den ena går, står den andra stilla.

När de nått ända fram till 4 meter från hund och förare vänder de sig sakta om och står med ryggen emot ekipaget. Hunden släpps.

När hunden tagit kontakt, ger testledarens order, och så klär föraren av spökena och de visar sig vara människor.

Man vill se om hunden visar någon lust att försvara och att stoppa hotfulla inkränktare, om den agerar mot båda spökena eller koncentrerar sig på det ena, om den visar rädsla eller flykttendenser vid något tillfälle, om den vågar gå fram till spökena och undersöka dem själv eller med hjälp, samt hur den reagerar när den förstår att det är människor.

Mentaltestet avslutas med ett vanligt skottprov, dvs en pistolskytt som är gömd 20 meter från hunden och föraren skjuter 2 skott först medan hunden leker med sin förare, och sedan 2 skott när den står/sitter stilla och gör ingenting. Och det är ju bara för att se om den är skottberörd, helt enkelt.

De olika egenskaper som bedöms i korningens mentaltest är:

Eftersom korningens mentaltest är uppbyggt efter principen att det alltid är den ur brukhundperspektiv mest önskvärda graden av en viss egenskap som ger högst poäng, borde rimligtsvis också hunden med 300 poäng (maxpoäng) på korningens mentaltest alltså vara den ultimata brukshunden.

Men detta stämmer inte alltid riktigt...

För enligt korningsprotokollet är t.ex. Måttlig social kamplust det som ger +3, men en del hundförare föredrar Liten (+1) social kamplust istället, då en sådan hund på många sätt kan vara lättare att jobba med. Hårdhet är ett annat exempel, där Måttligt hård ger +3 i protokollet, men många hundförare hellre vill ha Något vek (+2) eller kanske till och med Vek (-1), eftersom det i deras tycke ger en mer eftergiven och förarvek hund.

Så korningen är ett trubbigt instrument. Vilket värde den har för dig som förare beror mycket på hur poängen sitter och är fördelade, men den ger i alla fall en tydlig fingervisning om vad det är man har i kopplet. Och generellt sett kan man väl säga att det åtminstone är bättre att ha höga poäng än låga.

En hund med 300 poäng på korning kan alltså alltid sägas vara ett bra brukshundmaterial, sedan är det med all säkerhet så att denna hundtyp definitivt inte passar alla förare.

Sedan är det också oftast så att de hundar som blivit underkända på korningens mentaltest ändå fungerar alldeles utmärkt i sitt dagliga liv, men kanske har de inte de rätta ingredienserna för att passa som en arbetande hund.

På motsvarande sätt finns det hundar som kanske genomför korningens mentaltest med glans, men som inte kan umgås med andra hundar och som helt tagit kommandot hemma. Detta beror dock i de flesta fall egentligen inte på hundens egen inneboende mentalitet, utan har oftast att göra med uppfostran, social anpassning till andra hundar (och människor), samt ägarens relation till hunden.

Dock har en hund med vad som kan anses som ett bra resultat på korningens mentaltest oftast en bra och stabil mentalitet i grunden.

Vanligtvis är det dessutom så att en hund med utmärkta reaktioner och avreaktioner på korningens mentaltest, dvs med god mentalitet, i allmänhet även är en trevlig hund i sitt dagliga liv, då den har lätt att anpassa sig till nya människor och situationer, inte tar åt sig alltför mycket om den blir skrämd, och har en vänlig inställning till omvärlden.

Sedan måste man också vara medveten om att korningens mentaltest i första hand är utvecklat för just brukshundar, och alltså inte är applicerbart på alla varierande raser som finns, vilket däremot MH-beskrivningen är. Det som är ett önskvärt mentaltestresultat hos en rottweiler är det kanske inte hos en golden retriever...

Korningens mentaltest är alltså ett värdefullt instrument för att visa mentalitet, men är inget absolut redskap.